Hästar i mitt liv, del 1...
Tänkte berätta lite om hästar som funnits i mitt liv. Alla har satt avtryck, vissa mer än andra. Tar det i kronologisk ordning...
Mix Ubbarp
1985-2006
Varmblod
Detta var min första egna häst. En underbart söt föredetta travare som köptes för en billig peng. Jag var endast 7 år så tanken var att han skulle delas med min äldre kusin. Men ganska snabbt kom vi fram till att det var bäst att skaffa en häst till=) Pojken, som han kallades var aldrig startad i lopp, knappt tränad. Han var himla snäll och okomplicerad, en perfekt skogsmullehäst. I det läget var det också det enda som vi sysslade med uppe i "de norrländska skogarna". Det som var roligt med Pojken var att han självfallet var inkörd. Vintertid blev det därför många turer med släde, så mysigt. Pojken var väldigt liten, bara 148 cm hög, ponnysize med andra ord. Han hade ofta lite hyss och bus för sig, exempelvis läde han sig att öppna boxdörren för att sedan ta sig in på logen och käka. Om man gick förbi hans box utan att stanna, ja då kunde man räkna med att få sitt ett tjuvnyp eller två. Jag kan garantera att om han hade bitit mig hårdare hade jag nog inte varit där jag är idag med hästarna,haha!
När jag blickar tillbaka minns jag alla sjuka ridturer, försök till att få honom att hoppa...och ja hoppade gjorde han, men inte särskilt bra. Vi hade en underbar tid tillsammans iaf och han har alltid blivit kvar på föräldrargården uppe i hembyn. Fram tills för några år sedan när beslutet togs att låta honom somna in. Han ligger nu begravd tillsammans med min andra häst Tösen.
Tösen
ca 1974 - 1999
okänd härstammning
"Tösen", en historia för sig. Mer envis ponny får man leta efter, men ack så charmig hon var. Efter att mina föräldrar checkat av läget att jag faktiskt var intresserad av hästar och klarade av att ta ansvar fick jag min första "egna" ponny. Det hela började ganska roligt. Jag var bannlyst från stallet i en vecka och blev såklat ofantligt nyfiken. När jag väl fick komma in en vecka senare stod där en ny box, uppspånad och klar=) Ja nu fick jag veta att de hade fått tag på en EGEN ponny till mig! Lyckan var total. Vi åkte sedan till Kalix för att hämta min lilla skimmelponny. Från början hade vi henne enbart på foder, men sedan beslutades att hon skulle stanna på våran gård livet ut. Som lite kuriosa gick hon alltid lös på gården och höll sig för det MESTA runt gården, vintertid kunde hon dock bli lite less och traskade iväg till grannens fågelbord en bit bort,haha. För JA, hon var helt tokig i mat, vilket även alltid syndes på henne. Denna besatthet ledde till att när hon var hungrig (ofta vid lunch) ställde sig vid trappen in till huset, klev gladeligen upp för trappen och bankade med frambenet på dörren, galenpanna!
Tösens historia och bakgrund är minst sagt speciell. Hennes tidgare ägare räddade henne från slakteriet i Kalix där hon hamnat för att hon inte höll för tävling längre, mer än så fick aldrig Anki veta. Men hon tog hand om henne och tävlade henne framgångsrikt i hoppning. När hon sedan blev för gammal för ponny fick hon gå kvar hemma hos henne och motionsridas. Det var Anki som döpte henne till Tösen och med hjälp av veterinär kunde de konstatera att hon borde vara född ca 74, men riktigt säkra kunde de inte vara. Vi misstänker att hon var äldre än så, och en blandning mellan connemara och arab. Envis som synden var hon, och gillade inte alltid min och min bästa väns ideér,haha! Vet faktiskt inte hur många gånger hon slängt av oss och sedan sprungit hem till stallet igen Borrat fast hovarna i marken och vägrat gå osv! Listan kan göras lång, men en sak är säker..hon lärde mig oerhört mycket. När det var dags för henne att sluta sina dagar fick hon lugnt och stilla somna in i min mormors famn tuggandes på en tuss hö. Hon vilar tillsammans med hennes livskamrat Pojken i en fin skogsdunge.
Alltid lika rund och go=)
Under min uppväxt i norrland kom även ytterligare en häst med i bilden, underbara Nordsvensken Herta.
Herta
1990
Nordsvensk brukshäst
Herta är min morfars brors arbetshäst. Hon används vintertid till just det som den nordsvenska hästen är avlad för, att dra timmer. Mina släktningar har mycket skog och för att inte förstöra markena används traditionella metoder med häst och kälke vid avverkning. Men givietvis är även Herta inriden. Och det var jag som stod för hela kalaset,haha! Hon var 5 år när hon kom till gården. Vild och yster som fasiken. Min morfar slängde upp mig barbacka och det var full rulle med bockning och brallning i 200 meter...och JAPP sedan var hon inriden,haha! Mysigare häst får man leta efter. Massa man och pannlugg, supersnäll och stabil men fortfarande med glimten i ögat. Jag och min kompis brukade rida två på henne. En i sadeln (ja det införskaffades så småningom!) och en bakom sadeln. Vilka minnen med denna häst. En olat hon hade var att hoppa ut ur hagen när hon tröttnade och ville in. Staketet var ganska högt vill jag lova, men Herta på x antal kg hoppade lättsamt över.
Vi klagar på mycket snö?? Denna bild är tagen vid PÅSK, då låg snön i drivor fortfarande!
Av någon anledning är jag vansinnit förtjust i denna typen av häst,haha! Min dröm är att när jag har en egen gård (förhoppningsvis någongång) skaffa en eller två mysiga nordsvenskar att bara gooosa med=)
Även Pojken hjälpte till i skogen efter förmåga, men mest var han sällskap till Herta som hade lite seperationsångest
1985-2006
Varmblod
Detta var min första egna häst. En underbart söt föredetta travare som köptes för en billig peng. Jag var endast 7 år så tanken var att han skulle delas med min äldre kusin. Men ganska snabbt kom vi fram till att det var bäst att skaffa en häst till=) Pojken, som han kallades var aldrig startad i lopp, knappt tränad. Han var himla snäll och okomplicerad, en perfekt skogsmullehäst. I det läget var det också det enda som vi sysslade med uppe i "de norrländska skogarna". Det som var roligt med Pojken var att han självfallet var inkörd. Vintertid blev det därför många turer med släde, så mysigt. Pojken var väldigt liten, bara 148 cm hög, ponnysize med andra ord. Han hade ofta lite hyss och bus för sig, exempelvis läde han sig att öppna boxdörren för att sedan ta sig in på logen och käka. Om man gick förbi hans box utan att stanna, ja då kunde man räkna med att få sitt ett tjuvnyp eller två. Jag kan garantera att om han hade bitit mig hårdare hade jag nog inte varit där jag är idag med hästarna,haha!
När jag blickar tillbaka minns jag alla sjuka ridturer, försök till att få honom att hoppa...och ja hoppade gjorde han, men inte särskilt bra. Vi hade en underbar tid tillsammans iaf och han har alltid blivit kvar på föräldrargården uppe i hembyn. Fram tills för några år sedan när beslutet togs att låta honom somna in. Han ligger nu begravd tillsammans med min andra häst Tösen.
Tösen
ca 1974 - 1999
okänd härstammning
"Tösen", en historia för sig. Mer envis ponny får man leta efter, men ack så charmig hon var. Efter att mina föräldrar checkat av läget att jag faktiskt var intresserad av hästar och klarade av att ta ansvar fick jag min första "egna" ponny. Det hela började ganska roligt. Jag var bannlyst från stallet i en vecka och blev såklat ofantligt nyfiken. När jag väl fick komma in en vecka senare stod där en ny box, uppspånad och klar=) Ja nu fick jag veta att de hade fått tag på en EGEN ponny till mig! Lyckan var total. Vi åkte sedan till Kalix för att hämta min lilla skimmelponny. Från början hade vi henne enbart på foder, men sedan beslutades att hon skulle stanna på våran gård livet ut. Som lite kuriosa gick hon alltid lös på gården och höll sig för det MESTA runt gården, vintertid kunde hon dock bli lite less och traskade iväg till grannens fågelbord en bit bort,haha. För JA, hon var helt tokig i mat, vilket även alltid syndes på henne. Denna besatthet ledde till att när hon var hungrig (ofta vid lunch) ställde sig vid trappen in till huset, klev gladeligen upp för trappen och bankade med frambenet på dörren, galenpanna!
Tösens historia och bakgrund är minst sagt speciell. Hennes tidgare ägare räddade henne från slakteriet i Kalix där hon hamnat för att hon inte höll för tävling längre, mer än så fick aldrig Anki veta. Men hon tog hand om henne och tävlade henne framgångsrikt i hoppning. När hon sedan blev för gammal för ponny fick hon gå kvar hemma hos henne och motionsridas. Det var Anki som döpte henne till Tösen och med hjälp av veterinär kunde de konstatera att hon borde vara född ca 74, men riktigt säkra kunde de inte vara. Vi misstänker att hon var äldre än så, och en blandning mellan connemara och arab. Envis som synden var hon, och gillade inte alltid min och min bästa väns ideér,haha! Vet faktiskt inte hur många gånger hon slängt av oss och sedan sprungit hem till stallet igen Borrat fast hovarna i marken och vägrat gå osv! Listan kan göras lång, men en sak är säker..hon lärde mig oerhört mycket. När det var dags för henne att sluta sina dagar fick hon lugnt och stilla somna in i min mormors famn tuggandes på en tuss hö. Hon vilar tillsammans med hennes livskamrat Pojken i en fin skogsdunge.
Alltid lika rund och go=)
Under min uppväxt i norrland kom även ytterligare en häst med i bilden, underbara Nordsvensken Herta.
Herta
1990
Nordsvensk brukshäst
Herta är min morfars brors arbetshäst. Hon används vintertid till just det som den nordsvenska hästen är avlad för, att dra timmer. Mina släktningar har mycket skog och för att inte förstöra markena används traditionella metoder med häst och kälke vid avverkning. Men givietvis är även Herta inriden. Och det var jag som stod för hela kalaset,haha! Hon var 5 år när hon kom till gården. Vild och yster som fasiken. Min morfar slängde upp mig barbacka och det var full rulle med bockning och brallning i 200 meter...och JAPP sedan var hon inriden,haha! Mysigare häst får man leta efter. Massa man och pannlugg, supersnäll och stabil men fortfarande med glimten i ögat. Jag och min kompis brukade rida två på henne. En i sadeln (ja det införskaffades så småningom!) och en bakom sadeln. Vilka minnen med denna häst. En olat hon hade var att hoppa ut ur hagen när hon tröttnade och ville in. Staketet var ganska högt vill jag lova, men Herta på x antal kg hoppade lättsamt över.
Vi klagar på mycket snö?? Denna bild är tagen vid PÅSK, då låg snön i drivor fortfarande!
Av någon anledning är jag vansinnit förtjust i denna typen av häst,haha! Min dröm är att när jag har en egen gård (förhoppningsvis någongång) skaffa en eller två mysiga nordsvenskar att bara gooosa med=)
Även Pojken hjälpte till i skogen efter förmåga, men mest var han sällskap till Herta som hade lite seperationsångest
Kommentarer
Postat av: Nina
Vad kul att se bilder. =)
Postat av: ebba
Fina hästar! :D
Postat av: Anna T
Oj! Nu blev jag verkligen nostalgisk. Vilka härliga hästar! Vilka tider! Vad hade det blivit av mig om inte Ingvar och Pojken funnits. :)
Postat av: caroline
åhh älskar nordisar, hade 2 förr:)
Trackback
