Åh det var så härligt att sitta på min ärta igår, och vet ni vad. Ingen hälta vad jag kunde känna iaf:) Dock var hon så överladdad och jag kunde inte rida i ridhuset för där höll de på att bygga det sista. Det fick bli stubbåkern. Mitt i allt ringer telefonen och ser att det är ett väldigt viktigt samtal som jag väntat på någon vecka=måste svara. Alltså ni skulle sett mig i sadeln. Ärtan taktade och hoppade på tvären, drog i tyglarna och ville bara iväg. Jag försökte svara i typ en evighet( har ni testat att försöka svara på en iPhone med handskar på?) när jag väl lyckas svara skenar ärtan iväg i trav och det blåser till ännu mer, haha. Kaos! C i luren måste undrat vad jag höll på med, haha. Livsfarligt!

Sedan höll jag en inspirerande och rolig dressyrträning för en av mina vuxna elever. Det är verkligen skillnad på att undervisa vuxna och barn. De har sina olika brister och styrkor, men det jag gillar med vuxna är att de oftast är lite mer verbala. Varför gör hon så? Vad menar du med att jag ska lägga på inberskänkeln? Varför spänner jag mig i axlarna? Jag känner att jag sitter snett i sadeln, gör jag det? Osv. Det är utmanande och kräver att man är med i huvudet hela tiden:)