Det här med ridning är verkligen upp och ner. Ena dagen svävar man på små rosa moln för att man fick det där perfekta språnget eller den där perfekta samlingen....andra dagar kan ridningen kännas skit och pannkaka!

Idag var ett sådant ridpass när allt kändes superbra, ren och skär lycka. Lycka över att jag har möjlighet att få rida varje dag, att få äga en egen häst som är min bästa vän och livskamrat, att hela tiden få utvecklas och lära mig nya saker inom ridningen:) Önskar att alla kunde få känna den glädje hästar och ridning ger en:)

Först hade jag planer på att skutta lite inne i ridhuset. Utebanan är på tok för blöt och djup för att hoppa på nu efter allt regn. Men var en till som skulle rida samtidigt och vill inte störa, kan hoppa någon annan dag istället. Omtänksamt va;) La istället ut 3 bommar på volt som jag satt och skuttade över. var 8 meter mellan bommarna och jag varierade med att rida i trav-galopp. I galoppen ville jag fokusera på att ha ärtan framme för skänkeln. Hon är specialist på att krulla ihop sig och minska galopplängden för varje steg som går och försökte som sagt att verkligen tänka på det idag. Gick riktigt bra, men i början märkte jag att hon inte var framme i handen. Avstånden stämde inte riktigt och i traven la hon gärna in ett steg till....istället för att länga steget och "strecha" över. Men överlag ett m,ycket bra ridpass med en nöjd och frustande pålle. Red ca 35 minuter ganska intensivt med en kort skrittpaus mitt i.

Det bästa av allt med hela ridpasset var att det gick att trava av:) Big deal tänker ni, men Ärtan blir oerhört stressad och taggad efter ett ridpass, har svårt att slappna av helt och pinnar gärna på. Brukar nästan alltid därför skritta av henne istället. Fungerar bättre. Men idag var hon så fin även när jag avslutade i trav...min lilla pärla:)

(Red på ett tvådelat bridongbett med små bettringar samt achennosgrimma)


Gammal bild...känner att det är dags för nya snart. Kommer förhoppningsvis i helgen:)