Ner som ja, jag vet inte vad...
Idag när jag skulle göra iordning Ärtan för ett ridpass upptäckte jag en svullnad på vänster bakben,suck och blä.

Förra gången var det höger bak som råkat få sig en smäll, men nu är det alltså vänster. Inget sår men såklart lite ömhet. Fortsätter och borsta och upptäcker ett relativt stort sår och svullnad även på vänster has:(

Antagligen en spark. Idag bestämdes det nämligen att Ärtans gamla hagkompis skulle flytta tillbaka och gå med Ärtan...pga av en del olika omständigheter. Snäll som man är säger man inte ifrån (inser nu att jag borde stått på mig!)

Grejen är att de har gått i hop i snart 3 år och utan särskilt stora problem. Det är först nu som han börjat valla henne, bita och dra i täcket och vara allmänt "pain in the ass"...

Ärtan hade till råga på allt börjat brunsta och tydligen hade han även varit på henne och klättrat. Hur mycket sanning som ligger i det och i vilken omfattning vet jag inte eftersom jag hörde det genom en annan!

Så nu är det DEFINITIVT ensamgående som gäller för Ärtan. För all framtid. Jag tänker inte riskera mer onödiga småskador. Visst det kan hända även när hon går själv (med tanke på att hon springer en del i perioder)men nu vill jag verkligen ta det säkra före det osäkra.

Förhoppningsvis är det ingen hälta utan går över på några dagar så vi kan sätta igång igen. Det som gått så bra de senaste ridpassen!

Idag har dagen annars mest kretsat kring julen.
Jag fullkomligt älskar julen och tillsammans med älskling har jag slagit in de sista klapparna till min familj. Jon får stå för rimmandet, jag är USEL på det:p

Imorgon blir det middag ute hos föräldrarna för att byta lite julklappar!

Annars "laddar" jag nu för ankomsten av en "jobbig" och krävande gäst, pust! Då är det bara på med det STOOORA smilet och fjäska på;)