Träningen igår var så nyttig och bra, men det är ju alltid R:s träningar. Hans övningar är genomtänkta och tränar hästarna att bli elastiska och kvicka. Men det viktigtaste av allt...han utmanar oss som ryttare! För visst finns det allt för många tränare som alltid harvar på med samma övningar med neutrala avstånd??!

ALLA skulle behöva träna för R, det är min åsikt=)

Igår låg fokus på att få hästen att strecha ut och tänja rejält med hjälp av två serier som reds från varierande håll. Kryss in på böjt spår 2 språng ca 8m till räcke 5,5 m till oxer. Allt eftersom höjdes räcket och oxern,men det är inte höjden som låg i fokus utan bredden. Genom att ha två "normala" språng in i kombinationen krävdes det att man rätade upp sig och gjorde hästen uppmärksam på att det var trångt där inne...samtidigt som hästen var tvungen att ha tillräckligt med kraft och power för att räcka ut över den breda oxern. Tufft med andra ord, men ack så nyttigt. Allt för många hästar får gå iväg i sitt eget tempo, bli långa och tappar då ryggen. Övningen var dessutom perfekt för att träna sin egen sits och att vara "kylig" i sitt agerande. Dvs inte jaga på hästen för att man vet att det är en bred oxer ut...nej, istället ska man lita på hästen.

Ärtan skötte sig super precis om alltid. Dock märks det snabbt när hon inte hoppat ordentligt, hon blir väldigt laddad, men var knappt i en bom och allt dressyrarbete har gett resultat. Inga som helst problem för henne att stanna kvar, korta upp språnget men ändå ha kraft kvar att räcka över oxern!

Avslutningsvis fick vi hoppa en vanlig oxer med lång anridning, sätta lite tryck men låta hästarna vara.

Har hämtat dressyrsadeln idag, så nu blir det trimm inför tävlingen=)