Sakta men säkert...

... blir Ärtan mer och mer dressyrpålle. Ridningen igår gick jättebra trots min förkylning. Tyvärr gjorde nog det ridpasset att jag blev ÄNNU mera sjuk, men vad gör man inte för att få till en perfekt ridkänsla=) Fick ta en och annan paus för att försöka få lite luft till mina lungor, men bet sedan i ridpasset ut.

Så skoj när det första Jenny säger är, "oj vilken fin nacke hon har fått"...eller nja, det kanske var den andra kommentaren. För den första löd i stil med "har hon blivit lite rund om magen",haha. So true...måste minska ner magen lite, men vi jobbar på det!

Till ridningen då. Vi valde att fokusera på bitar av programmet och red igenom nästan alla rörelser fast i olika ordning. Ärtan var som en dröm att rida och har kommit upp ett snäpp till i formen och verkar känna sig bekäm där. Enda gången hon tappar form och bärighet lite är vid galoppminskningarna, men det kommer allt eftersom hon blir starkare.

Jag fick jobba mycket på att fokusera på detaljerna vilket ju är a och o i ett dressyrprogram, och som kan vara skillnaden mellan en 5 och en 7a. Särskilt jobbade vi på att behålla drivet framåt och stödet i handen när jag exempelvis vänder upp på medellinjen. Och att inte tappa kontrollen på högerbogen som i skänkelvikningen lätt lever sitt egna lilla liv!


Vilka ökningar hon fick till, wow och massa pluspoäng för det. Känner mig försiktigt optimistisk inför tävlingen nästa helg och kan vi rida hela programmet genom med i snitt 6:or är jag supernöjd. Blir till att låna en dressyrsadel också, för Jenny skällde lite på mig och undrade varför jag skulle sumpa mina chanser att få bra poäng på min "fina" sits (hennes ord, men visst den är nog relativt bra och balanserad:)



Så...nu hoppas vi på en "snäll" domare och bra poäng på det som är kofficient 2 och 3(!!!), dvs sidvärtsrörelserna och ryttarens sits och inverkan.

Fina Dax går super verkar det som. Gör stadiga trav-piaff-trav övergångar, har musklat på sig fint och påbörjat passageträning. Den hästen kommer bli något extra om han utvecklas som han gör nu. Bara 6 år och sådan balans och takt i kroppen. Är en ära och upplevelse att fått rida en sådan häst. Hoppas på att Jenny hinner ut och tävla honom i sommar sen när lille Linus blivit större:)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0