Utvärdering- Vellinge Hästsportförening
Vellinge Hästsportförening
Skyltat:
Det fanns en bra vägbeskrivning på hemsidan med anvisningar om hur man skulle köra. Jag läste inte den så noga eftersom det var andra från stallet som åkte på samma tävling så de fick köra först. Det var bra att de ha hade en väg in till tävlingsplatsen och en annan ut. På så vis slapp man bekymret med ev möte.
Parkering:
Gott om plats att parkera. Parkeringen låg i en stor hage som säkerligen hade varit väldigt lerig om det varit dåligt väder. Men nu var den torr och fin. Enda nackdelen var att den låg en bit ifrån tävlingsplatsen. Det blev mycket spring fram och tillbaka eftersom vi hade flera hästar med.
Sekretariat:
Var faktiskt bara i sekretariatet innan jag åkte hem. Det låg bra, på läktaren inne i tävlingsridhuset.
Cafeteria:
Här hann jag faktiskt bara in som snabbast mellan min elevs starter. Men utbudet verkade bra. Likaså priserna!
Veterinärbesikting:
Låg mellan parkeringen och tävlingsplatsen. Lätt att hitta och veterinären var trevlig.
Uppgrusad gång som man fick springa på. Dock tyckte jag själva besiktningen kändes slarvigt utförd. Undra om vet. ens tittade på hästen? Det minsta man kan begära är väl att vet. åtminstone kollar på ben, gärna använder engångshandskar och kollar mungipor och känner lite på hästen. Relativt dyr besiktningsavgift 80:-
Framridning:
Mycket bra framridningsmöjligheter med stor utebana. Enda nackdelen var att man inte hörde speakern och att den låg lite bakom själva tävlingsområdet.
Framhoppning:
Min första tanke var "gud så skönt med stor framhoppning med bra underlag" men detta kan ha varit den mest roliga framhoppning jag någonsin varit på. Trots att ridhuset var minst 60x20 så var det människor och hästar överallt! Det fick vara 10 stycken där inne vilket är ganska normalt med tanke på storleken men ryttarna hade ingen som helst respekt när man ropade att man skulle hoppa. Rena turen att det inte hände en olycka. Det var hästar rakt framför hindren och när vi skulle hoppa oxern stod det en häst parkerad BAKOM oxern.
Jag tycker det är smidigt om man kan hjälpas åt lite på framhoppningen. Hoppa på ungefär samma hinderhöjd och höja/sänka samtidigt....ibland hamnar man verkligen i ett "stim" och synkar ihop hoppningen med flera andra (sen har jag givetsvis förståelse för att alla vill hoppa fram olika). I söndags var det bara rörigt. Jag ville sänka 2 hål till min elev och då var det en som absolut skulle sänka 4. Ville jag höja två då skulle de höja 4 hål,suck. Ja ni förstår!
Ville jag ha en parallell oxer då skulle de absolut ha ett stigsprång,gisses.
Tävlingsbanan:
Otroligt inspirerande och kul att få rida på en "riktig" tävlingsbana med fina tävlingshinder och tekniskt byggd. Jonas bygger alltid utmanande banor som kräver koncentration av ryttaren men samtidigt ger ett flyt och är schyssta mot hästarna. Jag precis som många andra åkte på en del nedslag framförallt på de otroligt parallella oxrarna... bara inse att man hoppar för "snälla" oxrar hemma och att det är något man borde träna mer på. Underlaget var helt ok. Inte super då det kändes lite stumt.
Övrigt:
Trevlig tävlingsplats som jag gärna besöker igen. De var otroligt snabba...nästan lite FÖR snabba. (oj det är nog första gången jag tar upp det som något negativt:p) Det var inte så mycket starter och det hade inte skadat att ha 45 minuter paus efter förklasserna och innan lagklassen skulle börja. Då hade man kanske till och med hunnit äta lite lunch, samla ihop laget och gå banan tillsammans. Eftersom parkeringen låg en bit ifrån fick vi direkt efter förklassen skynda oss på att byta hästar, gå banan och sedan upp och rida igen.
Annars ett mycket trevligt arrangemang!
Kommentarer
Trackback
