Några oroliga timmar

Mitt hjärtegull blev dålig i går natt. Oj vad jag blev orolig. Det skär i hjärtat att se sin bebis vara sjuk, inte veta vad det är eller hur man ska hjälpa till. Han skakade i kroppen och var allmänt orolig i kroppen när vi skulle gå och lägga oss. Vidare så kraxade han och försökte gäspa en del. Jag misstänkte ganska snabbt halsinfektion eller någon tand som blivit inflamerad. Det blev inte många timmars sömn den natten och det var inte långt ifrån att jag satte mig i bilen och åkte till närmaste akutsjukhus... Jon lugnade mig dock och förelog att vi väntar till på morgonen så ringer vi veterinären och åker in akut. Tur att vi har ett mer eller mindre komplett medicinskåp här hemma:p

Muffin fick lite rimadyl som är smärtlindrande och slutade då skaka och somnade. Sedan sov han resten av natten och på morgonen verkade han ganska pigg. Åkte givetvis in ändå! Som tur var.

Vid första anblick såg det ut som en halsinfektion eftersom han var väldigt röd i halsen. Vi valde att ta en röntgenbild ändå...utifall att det fastnat något längre ner i halsen eller i magsäcken. Röntgenbilden på strupen såg fin ut. Däremot visade röntgen hela magen och bröstkorgen en förändring på lungorna:(

Han blir nu behandlad för lunginflamation och halsont. Förhoppningsvis räcker denna behandling, men om halsproblemen är kroniska kommer det leda till att halsmandlarna får opereras bort.

Stackars lilla sorken:( Mitt hjärta!

Snart är det jul igen.Så mysigt!!

(Ärtan fick ofrivillig vila igår då vi kom hem ganska sent från vet. Åkte bara upp och pysslade om henne, kratsade och olja in hovarna. Sen nattade jag hästarna!)

Åh, stackars liten =(

:( hoppas vovven kryar på sig! Angående täcken så håller jag med dig, man lyckas ju såklart hitta ett täcke med tjockare hals, eller just det jag har inget 200grams det är ju perfekt osv... tillslut kan det bli många täcken...

Stackars :(



Sv: Tack för dina tips och råd :) Letat länge efter en till tränare att åka till men fick lägga ner det eftersom jag bara haft skadade hästar i nästan ett år. Dags att börja leta igen kanske. Är lite svårt men gammelhästen då hon har en ofarlig rörelsedefekt sen unghästtiden som kan visa sig ibland med aningen kortare steg och då kan folk ibland tro att hon är halt och det är inte alltid så roligt att höra. Tränar för de som känner till hennes problem.



Men om unghästen blir frisk ska vi iväg och träna massor för henne vill jag satsa så mycket jag kan på.



Jag hjälper C med hans hästar och rider ofta på de och det är jätteroligt men blir frustrerad på mig själv där med eftersom jag gör likadant på alla hästar. :(