Jag klarade det omöjliga

Övervann min rädsla för sprutor och kanyler.

Är helt euforisk över att jag faktiskt klarade av att sticka Ärtan själv.

Trodde jag skulle svimma ögonblicket innan.

Stod i boxen och en annan i stallet höll henne i grimman, Ärtan stod snällt och väntade tills jag fann mod att sticka in kanylen.

Tvekade och tvekade och bönade och bad att Mickan skulle göra det.

Som tur var vägrade hon och jag hade inget val,haha!

Ärtan reagerade inte ens på sticket och jag kunde enkelt spruta in båda sprutorna med penicillin.

Lugnt och sakta för att det ska hinna sprida sig lite.

Idag blir det dag 3 på penicillinkuren! 7 dagar kvar sen är vi förhoppningsvis igång med ridningen igen.

Behöver jag säga att ärtan är skapligt rastlös.

Det bara spritter i kroppen på henne!

Längtar tills vi kommer på plats i nya stallet så vi kan börja träna inför tävlingssäsongen:)

Kolla på min fining och ignorera mitt hemska skänkelläge...stundens hetta:p

Duktig Bella! =)

Sv: Men det känns en gnutta frustrerande. Jag hatar att göra saker halvdant och det känns ibland som om min plånbok hindrar mig från att göra det till fullo. Hänger du med om vad jag menar? Men helt klart kommer jag kämpa på, det finns inget härligare när man får som man vill när man verkligen har kämpat :D Det känns ändå som om jag är på god väg.. :)

Sv: Ja, jag hoppas verkligen jag kommer igång och tränar regelbundet nu så jag kan bli bättre!

Jag vet att jag är lite för hård mot mig själv men det är såå mycket enklare att hitta felen än det man är bra på:(