Jag har upptäckt att jag är värdelös på att blogga från tävlingar och via mobilen. Tror det helt enklet beror på att jag vill fokusera på hästen och ridningen, inte fippla med kamera och telefon:p 

För det mesta har jag inte ens telefonen på mig utan den får ligga kvar i bilen. Men lite analys och filmer från tävlingen ska ni få nu:)

 

Både jag och Ärtan var riktigt taggade för att åka iväg på tävling. Första tävlingen för i år för min lilla Ärta!! Senaste tävlingarna har jag hoppat 130 klasser med Levara och tränat på ännu högre höjder så helt plötsligt kändes hindren som mini "kaninhinder",haha! Jag känner min häst och är fullt medveten om hur slarvig hon kan vara på lägre hinder. Det är precis som att hon vet med sig att hon inte behöver anstränga sig utan kan kliva över. Lägg sedan till att ag rider crap-dåligt på lägre hinder. Först när det börjar komma upp mot 130-140 höjder känner jag att det verkligen blir "ridning" (mao att jag inte kan sitta och sova i min egen lilla värld!) 

 

Resultatmässigt var jag därför inställd på det mesta. Första tävlingen, stor utebana och låga hinder....kunde sluta hur som helst. 

 

Till första klassen som var en 110 cm A0:A0 valde jag att rida på gag-bettet med dubbla tyglar. Som ni kommer se på filmen var det noll reaktion när jag tog en förhållning och känslan var verkligen hemsk. Ärtan blev stark och dragig och hela banan igenom kändes som "hej kom och hjälp mig". Gud så jag skämdes när jag kom ut från banan, pinsamt dålig ridning från mitt håll. Men hästen var glad iallafall,haha! Ett pet på första i omhoppningen som troligtvis kom som en följd av att förhållningarna inte gick igenom och att jag slarvade med vägen över hinder. Ville vända för tidigt och hon river bak. 

 

Till andra klassen plockade jag faktiskt bort den ena tygeln och valde att bara rida på gag-tygeln. I normala fall när hindren är högre blir det i skarpaste laget men då hon var som en ångvält i första klassen hade jag inte mycket val. Känslan i denna klassen var så mycket bättre. Ridmässigt finns det såklart en hel del massa att förbättra. Jag märker dock att hon hoppar bättre när hon får komma lite intill (därför jag lägger henne lite nära vissa språng). Ytterligare ett skitpet till i denna klass. Hon blir lite nonchalant och går emot handen mot 3:an. Misstänker att det är därför hon river. Nu ska vi fortsätta träna lite mera lydnad på distanser hemma. Men jag kan inte låta bli att skratta lite åt min häst som är hela 17 år gammal...men har energi och hoppglädje som en 5 åring. 

 

Det är så underbart att ha henne frisk och kry igen. Därför anmälde jag till en tävling till. Vi ska rida en 120 klass den 5 augusti, skoj!