Tränare
Berätta om en träning eller en tränare som gett dig en uppenbarelse och exempelvis förändrat ditt sätt att rida på eller ditt sätt att tänka när du rider! Hur red/tänkte du innan? Vad är skillnaden? Varför är det så nice? Promota det baaa.
Fick denna utomordentligt intressanta och spännande frågan av Siri, bäst att svara snabbt;)
Genom hela min karriär (goosh kan man kalla det karriär,haha) så har nog mer eller mindre alla mina tränare haft betydelse. Allt ifrån den hemskt stränga ex polisen Nadja som skrek och gormade om man inte vågade galoppera på sin på tok för stora häst. Tur som jag hade var jag alltid med på noterna att få rida både den snabbaste hästen och i den snabbaste gångarten;) Till min dressyrtränare under många års tid, Christina Pettersson. Det var nog hon som verkligen fick mig att förstå ridningen. Ni vet känslan av att äntligen "känna sina hjälper" att förstå sambandet mellan alla signaler man ger till hästen. Tror ni det var härligt när hon en vacker dag bad mig rida galoppöppna längsidan ner? Vadå tänker ni? Jo för när man red för CP var det allmänt känt att man inte släpptes utanför volten innan hästen gick precis där den skulle. Hon är en riktig dressyrtant ända ut i fingerspetsarna. En härlig sådan som verkligen inspirerat mig i ridningen.
När det kommer till hoppningen har jag Roine att tacka för det mesta. Bästa bästa Roine. Han fick mig att våga tro på mig själv, att lita på att jag för det mesta fattar rätt beslut. Jag har så mycket härliga minnen från mina år när jag och Ärtan tränade för Roine, och vet ni vad. Det är inte EN , inte en enda träning som jag har lämnat missnöjd!! Kanske därför det är så svårt att minnas någon speciell träning. Tillsammans hade vi en dialog om vad som var bra och vad som var mindre bra. Ibland fick herr Roine banka in lite vett i min hjärna för att jag skulle släppa perfektionismen. För ja, jag är perfektionist. Jag kan rida en övning och göra det mesta perfekt men ändå är jag inte helt nöjd. Jag kunde rätat upp mig lite tidigare, jag kanske borde skapat mer plats till den där oxern ur sväng, satt jag inte lite som en hösäck över första hindret osv. You know!
Jag minns första träningen för Roine. Mitt självförtroende var helt i botten efter många år med "fel" tränare som inte förstod hur min lilla Ärta måste ridas. Jag fick talat om för mig att den hästen kommer aldrig bli ridbar, kan inte hoppa osv. Roine ändrade på det mesta redan första träningen. Istället för att hålla fick jag nu äntligen släppa på handbromsen, bara rida och låta hindren komma till oss. Ärtan gick som en klocka, på vanligt bett dessutom. Redan 3:e träningen skuttade vi runt en 140 bana som vi aldrig gjort annat! Då visste jag att jag äntligen hittat rätt i tränardjungeln. Mr Roine är även den tränare som fått mig att bli bättre på att galoppera ur sväng;)
Hade vi inte flyttat ner till Skåne skulle jag aldrig slutat träna för honom. Hoppas att det kommer fler tillfällen i livet.
Kommentarer
Postat av: Siri
Wiih! Kul att läsa, det finns inget bättre än att känna sig ett med sin tränare. Jag har också två tränare, en dressyr och en hopp, som jag bara klickar med (och de klickar som fan med varandra fast det vet de inte om hehehe)
Postat av: Yasmine
En utomordentlig fråga, så kul att läsa! Själv vill jag veta hur du känner för att hoppa höga hinder, är det med pirr i magen eller är det din "belöning" för ditt gnet med övningar på små hinder. Förstod du min fråga? :)
Trackback
