En sorglig torsdag
Detta blev verkligen en sorglig dag...
Levara och jag har gjort vår sista start tillsammans. Jag har tagit min sista ridtur på henne....
Är så fruktansvärt ledsen. Hon var en häst som passade mig som handen i handsken, vi klickade från första ridpasset och hon hade ett hjärta av guld. Jag har inte suttit på någon annan häst som så innerligt kastar hjärtat före hindret och kämpar in i det sista. Hon hade verkligen allt som hopphäst.
Som ni vet var vi inne hos ET och fick konstaterat en sträckning i bogen. En rätt rejäl sådan. Det skulle bli bra efter några dagar men det blev nästan värre. Hon haltade väldigt rejält men det konstiga var att det kom och gick. Från att vara ohalt en dag till att vara nästan blockhalt dagen efter. Med andra ord var det något allvarligare än bara sträckningen.
Vi bokade tid hos veterinären för ytterligare en genomgång (hon kollades efter tävlingen då ben och senor röntgades och ultraljudades). Efter drygt 3,5 timme fick ägaren svar på vad som var fel. Jag förstod inte riktigt eftersom jag själv inte pratat med veterinären men enligt ägarens beskrivning låg det till såhär:
Hon har en förkalkning på "carpati-kanalen" (stavning??). Detta gör att något ligament eller sena kommer i kläm och blir inflamerad. "Komma och gå-hälta" var typiskt för denna typ av skada. Dessvärre finns det inget att göra. Den enda möjligheten skulle vara att operera, men konvalicensen för denna typen av skada är uppemot 1,5 år. Då skulle Levara vara 17 år. Med andra ord är inte operation ett alternativ:( Detta är något som hon gått med i många år men som hon inte haft ont av. Det är först på senare tid som det tydligen blivit ännu mer igenkalkat och därför visar hon hälta.
Med tanke på att hon inte har ont av det om hon inte rids kommer hon istället betäckas i år och sedan få gå på stort fint sommarbete. Även fast hon finns kvar och inte behöver avlivas känns det ändå som att jag förlorat henne på något konstigt sätt.... Det känns så himla synd att hon aldrig riktigt fick visa sin kapacitet och fulla förmåga. Vi skulle ju ha ett spännande och händelserikt år framför oss. Hon skulle inte betäckas förrän nästa år ju.
Vad hon ska betäckas med är inte bestämt eftersom allt gått så snabbt, men hon är i brunst snart så kommer bli snabba puckar om hon ska hinna med att betäckas. Ägaren pendlar mellan indoctro eller diarado, men rädd för att det kommer bli FÖR mycket sporthäst och velar om hon ska ta något mer medelmåttigt. Tror det blir bra vilket som, Levara är en helt underbar häst!
Tack för denna tiden och för allt du gett mig. Jag kommer alltid minnas dig.
Kommentarer
Postat av: Sofie
Åh, jag vet så väl hur det känns att "förlora" sin drömhäst. Min lever också, men gick ifrån stupsäker i svårklass till promenadhäst på en vecka (ett sjuhelsikes jäkla virus). Det är så jävla sorgligt och inget jag önskar min värsta fiende.
Tur att hon är ett sto i alla fall och förhoppningsvis kan leva vidare genom superfina bebisar! Massa styrkekramar!
Postat av: Yasmine
Åh vad sorgligt! Det är verkligen en speciell häst, syns lång väg genom youtubefilmer och ni passade verkligen ihop.
Som sagt, räkna ner funkar för mig, lite kniv på strupen sådär och det faktum att jag har anmält mig till en löpartävling gör ju att den nerven också kickar igång. Heja dig!
Postat av: Lovisa
väldigt fin häst!
Svar:
Bella
Trackback
