Jag har egentligen inte så mycket tid till att blogga, och inte lust heller för den delen. Vardagen rullar på, jobb blandat med träningar.  Jag försöker hålla igång Ärtan lite smått så att hon ska vara hanterbar för personalen i stallet. Joggade henne ca 30 minuter i ridhuset igår och till hennes stora glädje fck hon skutta två sockerbitshinder. Åh vad jag kommer sakna känslan av att flyga över stora hinder:( Känslan av att vara oövervinnerlig. Kan verkligen se tillbaka och minnas alla bra träningar vi hade för några år sedan. Inga hinder eller övningar var för stora eller svåra. Jag visste att jag satt på en häst med enorm kapacitet och vilja att göra rätt. Tvekade jag vågade hon åt oss båda tillsammans....