För det första, nöjd låter som ett otroligt tråkigt bakåtsträvande Svenssonord, eller hur? Men ibland känns det bra att stanna upp, fundera på vad man har och inte bara sträva efter mer hela tiden. Oavsett om det handlar om karriär, relationer med familj och vänner, träning, vikt och hälsa. Jag kan själv känna att jag ibland är i behov att stanna upp, sakta ner tempot och bara vara "nöjd" med tillvaron. För egentligen har jag ett underbart liv, lätt att bara sträva efter mer.

När det gäller hästarna och ridning har jag sedan länge insett att jag varken har ekonomi eller kunskap till att bli os-ryttare, här är jag nöjd med att vara en medelmåtta. Det gäller bara att stanna upp i ens vanliga liv också. Vart vill jag komma med min träning? Jag väger redan under vad som är normalt för min längd...vill jag bli starkare, mer hälsosam eller uthållig? Vart vill jag vara i min jobbkarriär om 3 år, hur mycket är jag villig att uppoffra för att nå dit? Vilka mål har jag? Tror det är viktigt att ha tydliga mål uppsatta för att kunna bocka av och faktiskt stanna upp i vardagen.

Vet inte egentligen vad jag vill ha sagt med detta inlägget mer än att det känns som ett "hjälp jag fyller snart 30-inlägg", och att vi alla borde uppskatta livet och leva det så optimalt som möjligt. Inte leva det livet som grannen lever utan leva det livet som är bäst för en själv. Ta vara på dina styrkor, jobba på dina svagheter och möt folk i din omgivning med ett leende:) nu ska jag rida lite och sedan väntar en god middag hemma. Hoppas alla har en trevlig helg:)