Kaloribomb!
Yes här kör vi kaloribomb till frulle. Våfflor med sylt och grädde! Blir lätt så när man jobbar på hotell. Särskilt när man jobbat hela natten=)
Lägesuppdatering
Läget med Ärtan är bättre men fortfarande inte helt bra. Tyvärr hände en incident i stallet för några dagar sedan som nog tyvärr försämrade läget. Hästen i Ärtans grannhade gick genom staketet, fastnade i eltråden och fick självklart panik. När han väl kom loss skenade han till stallet, och enligt uppgifter hade Ärtan fått total panik i hagen hon med, skenat som en tok. suck! Så pga detta står både Ärtan och hästen som gick genom staketet inne hela dagarna. Hagarna är inte vad de borde vara nu emd all snö. elen går helt enkelt inte fram och staketet är på tok för lågt för att det ska vara säkert. Hästarna har lärt sig att det inte är någon el i tråden och står och hänger/plockar med trådarna. Innan det är fixat mer el till hagarna vågar jag inte riskera att släppa ut henne igen, trist men bara att gilla läget.
Gilla läget är precis vad Ärtan gör. Snälla underbara häst som finner sig i det mesta. Vill inget hellre än att kunna släppa ut henne snart igen, hoppas snön skunker undan snabbt. Hon är jättelugn inne, har lagt in extra halm som hon plockar med, sedan går jag med henne allt jag bara hinner. Även andra i stallet är supersnälla och ställer upp och promenerar henne i ridhuset. Tack snälla ni!!
Svullnaden har gått ner betydligt trots att hon står inne. Håller henne lindad och varierar med back on track och vanliga eskadron paddar. Verkar funka fint. Imorgon åker älsklingen ut på fm för att pyssla med henne och gå en sväng. Hon ska stå helt i några dagar till, sedan ska jag skritta henne och förhoppningsvis börja trava om hon är fräsch. Håll tummarna!
Tävlingsplaneringen är helt sabbad. Vill inte riskera något så blir ingen tävling i mjölby den 14:e. Satsar på 12:e april i Värnamo istället=)
Hästar i mitt liv, sagoprinsen...
1978-2005
Urbino-Fatima-Karibel
uppf: A. Carlsson,Tingsryd
Sista tävlingsåret tillsammans 2002
Vi hade äntligen bestämt oss för att köpa en "riktigt" tävlingsponny eftersom mitt intresse kvarstod. Vi provade en hel drös med ponnyer, men ingen som det riktigt klickade med. Så fick mamma ett samtal från en bekant som sa att hon vet en riktigt bra läromästare som är till salu. Först var vi lite tveksamma pga att han var så gammal, hela 16 år. Men vi bestämde oss (som tur var!) för att åka och prova eftersom det ändå var så nära. Så vi begav oss till Mantorp och fam. Holgersson i Tollstad för att prova min sagoprins. Och oj vad det sa klick. Redan när han stod i boxen kände jag att "denna ponny vill jag ha"! Han var mager och omusklad, men någonting fanns där. Carolin som har tävlat honom framgångsrikt hade lånat ut honom pga hennes ålder och fick tillbaka ett benrangel, full med bitmärken, långhårig och skitig. Vilken hemsk upplevelse! Han hade därför inte hunnit muskla på sig eller äta upp sig ännu. Jag minns hur liten jag kände mig på honom och hur svår han var att rida eftersom han rörde sig så stort. Han var ju främst en dressyrponny, men höga meriter i Svenskt ponnyderby, flera SM placeringar i lag och individuellt, men vi letade självklart efter en allroundponny, och hoppa det kunde han! OJ så han hoppade. På provridningen ställde vi upp en ganska hög oxer, det var bara att styra och hålla sig i, han var helt galen rent ut sagt,haha!
I yngre år hade han nämligen varit hopp ponny, men omskolades till dressyrhäst eftersom hans ben inte höll. Så vis provridningen hade han inte hoppat på 7 år, snacka om att vara glad=) Behöver jag säga att vi inte tvekade! Det dröjde inte länge innan han stod i vårat stall. Men som sagt, Ubbe var ingen lätt ponny. Han var stark, svårriden men otroligt charmig. Därför kom det sig så att vi mest hoppade till en början. Och redan efter två veckor startade vi en klubbtävling LD-LC som slutade med en vinst och en andra plats=)
Och tro det eller ej, även jag har begått misstaget att stoppa ett pessoa i munnen=(
Vi tränade vidare och allt eftersom släppte dressyrarbetet mer och mer. Jag hittade knapparna. Det är inte lätt att rida en ponny med ofantliga gångarter vill jag lova, så till min hjälp hade jag en underbar tränare, Lotta. Hon började ofta ett ridpass med att rida loss det värsta, annars hade det aldrig gått. Jag var sugen på att testa på fälttävlan, vilket visade sig vara en utmärkt gren för Ubbe. Med bra dressyrprogram och flefri hoppning låg vi nästan alltid top 3 efter de två inledande momenten. Sedan var han en klippa i terrängen, men tog det gärna i sitt eget tempo,haha! Mamma behövde iaf aldrig vara rädd när vi gav oss iväg, hon visste att han tog hand om mig och aldrig skulle göra något dumdristigt.
Pga hans ålder och att vi inte ville slita på honom red vi aldrig högre än lätt klass. Han hade inga begränsningar i hoppningen och hoppade gladeligen 130 hinder. I hoppningen red vi endast upp till LA och även det pga att vi ville spara på denna fina ponny. Bevisligen gjorde vi något rätt eftersom han höll såpass länge=)
I dressyren startade vi upp till FEI klasser och han var en klippa när det kom till de svårare skolorna. Det gick att rida i princip hur många serpentiner i förvänd galopp utan minsta antydan till att slå över eller byta. Han kunde gå km efter km på grusvägarna i perfekt öppna, och hans ökad trav var i särklass det mest bländande man skådat med flashiga framben och ett jäkla tryck baktill.
Har så lite bilder här, de flesta ligger hemma hos föräldrarna..
Han var min sagoponny på alla sätt och vis, så okomplicerad men ändå busig och med glimten i ögat. Sitt sista år fick han sluta där allt började, på Tollstad där han återförenades med sin gamla tävlingskamrat Denny Boy. Nostalgi om något! Att besluta om när han skulle få somna in kan ha varit det jobbigast beslut jag någonsin tagit och att säga farväl till sin troga vän och tävlingskamrat är tufft, mycket tufft. Men det gäller att minnas allt det positiva, alla framgångar, all glädje han gett mig. Min prins, mitt allt, du finns i mitt hjärta förevigt!
Bucas nya vårfärger
Bra priser finns på
www.frtab.se
Bättre men inte bra
Var en i stallet som hade en jäkla klåpare till hovslagare ute. Förstörde typ framhovarna helt, och hästen blev helt svullen i ena kotan. Jäkla idiot! Hon ska iaf gå över till min hovslagare nu. En bra hovslagare är a och o för att hästen ska fungera. Tror många försöker snåla in och spara pengarar genom att använda den billigaste hovslagaren, fel tänkt. I slutändan står man där med en häst med förstörda hovar, fel vinklar som gör att hästen inte fungerar längre. Jag har själv försökt lära mig grunderna om hur hovarna ska se ut på just min häst. Vilka vinklar som funkar, hur hög trakten ska vara osv. Alla hovar ser olika ut och växer också olika. Jag har ofantlig tur att Ärtans hovar är som hämtade ur skolboken. Men sen har jag å andra sidan alltid använt mycket bra hovslagare som är noggranna och kunniga.
Hur resonerar ni kring hovslagare?
Tips
Hästar i mitt liv, del 1...
1985-2006
Varmblod
Detta var min första egna häst. En underbart söt föredetta travare som köptes för en billig peng. Jag var endast 7 år så tanken var att han skulle delas med min äldre kusin. Men ganska snabbt kom vi fram till att det var bäst att skaffa en häst till=) Pojken, som han kallades var aldrig startad i lopp, knappt tränad. Han var himla snäll och okomplicerad, en perfekt skogsmullehäst. I det läget var det också det enda som vi sysslade med uppe i "de norrländska skogarna". Det som var roligt med Pojken var att han självfallet var inkörd. Vintertid blev det därför många turer med släde, så mysigt. Pojken var väldigt liten, bara 148 cm hög, ponnysize med andra ord. Han hade ofta lite hyss och bus för sig, exempelvis läde han sig att öppna boxdörren för att sedan ta sig in på logen och käka. Om man gick förbi hans box utan att stanna, ja då kunde man räkna med att få sitt ett tjuvnyp eller två. Jag kan garantera att om han hade bitit mig hårdare hade jag nog inte varit där jag är idag med hästarna,haha!
När jag blickar tillbaka minns jag alla sjuka ridturer, försök till att få honom att hoppa...och ja hoppade gjorde han, men inte särskilt bra. Vi hade en underbar tid tillsammans iaf och han har alltid blivit kvar på föräldrargården uppe i hembyn. Fram tills för några år sedan när beslutet togs att låta honom somna in. Han ligger nu begravd tillsammans med min andra häst Tösen.
Tösen
ca 1974 - 1999
okänd härstammning
"Tösen", en historia för sig. Mer envis ponny får man leta efter, men ack så charmig hon var. Efter att mina föräldrar checkat av läget att jag faktiskt var intresserad av hästar och klarade av att ta ansvar fick jag min första "egna" ponny. Det hela började ganska roligt. Jag var bannlyst från stallet i en vecka och blev såklat ofantligt nyfiken. När jag väl fick komma in en vecka senare stod där en ny box, uppspånad och klar=) Ja nu fick jag veta att de hade fått tag på en EGEN ponny till mig! Lyckan var total. Vi åkte sedan till Kalix för att hämta min lilla skimmelponny. Från början hade vi henne enbart på foder, men sedan beslutades att hon skulle stanna på våran gård livet ut. Som lite kuriosa gick hon alltid lös på gården och höll sig för det MESTA runt gården, vintertid kunde hon dock bli lite less och traskade iväg till grannens fågelbord en bit bort,haha. För JA, hon var helt tokig i mat, vilket även alltid syndes på henne. Denna besatthet ledde till att när hon var hungrig (ofta vid lunch) ställde sig vid trappen in till huset, klev gladeligen upp för trappen och bankade med frambenet på dörren, galenpanna!
Tösens historia och bakgrund är minst sagt speciell. Hennes tidgare ägare räddade henne från slakteriet i Kalix där hon hamnat för att hon inte höll för tävling längre, mer än så fick aldrig Anki veta. Men hon tog hand om henne och tävlade henne framgångsrikt i hoppning. När hon sedan blev för gammal för ponny fick hon gå kvar hemma hos henne och motionsridas. Det var Anki som döpte henne till Tösen och med hjälp av veterinär kunde de konstatera att hon borde vara född ca 74, men riktigt säkra kunde de inte vara. Vi misstänker att hon var äldre än så, och en blandning mellan connemara och arab. Envis som synden var hon, och gillade inte alltid min och min bästa väns ideér,haha! Vet faktiskt inte hur många gånger hon slängt av oss och sedan sprungit hem till stallet igen Borrat fast hovarna i marken och vägrat gå osv! Listan kan göras lång, men en sak är säker..hon lärde mig oerhört mycket. När det var dags för henne att sluta sina dagar fick hon lugnt och stilla somna in i min mormors famn tuggandes på en tuss hö. Hon vilar tillsammans med hennes livskamrat Pojken i en fin skogsdunge.
Alltid lika rund och go=)
Under min uppväxt i norrland kom även ytterligare en häst med i bilden, underbara Nordsvensken Herta.
Herta
1990
Nordsvensk brukshäst
Herta är min morfars brors arbetshäst. Hon används vintertid till just det som den nordsvenska hästen är avlad för, att dra timmer. Mina släktningar har mycket skog och för att inte förstöra markena används traditionella metoder med häst och kälke vid avverkning. Men givietvis är även Herta inriden. Och det var jag som stod för hela kalaset,haha! Hon var 5 år när hon kom till gården. Vild och yster som fasiken. Min morfar slängde upp mig barbacka och det var full rulle med bockning och brallning i 200 meter...och JAPP sedan var hon inriden,haha! Mysigare häst får man leta efter. Massa man och pannlugg, supersnäll och stabil men fortfarande med glimten i ögat. Jag och min kompis brukade rida två på henne. En i sadeln (ja det införskaffades så småningom!) och en bakom sadeln. Vilka minnen med denna häst. En olat hon hade var att hoppa ut ur hagen när hon tröttnade och ville in. Staketet var ganska högt vill jag lova, men Herta på x antal kg hoppade lättsamt över.
Vi klagar på mycket snö?? Denna bild är tagen vid PÅSK, då låg snön i drivor fortfarande!
Av någon anledning är jag vansinnit förtjust i denna typen av häst,haha! Min dröm är att när jag har en egen gård (förhoppningsvis någongång) skaffa en eller två mysiga nordsvenskar att bara gooosa med=)
Även Pojken hjälpte till i skogen efter förmåga, men mest var han sällskap till Herta som hade lite seperationsångest
Solen skiner
Igår var jag och älsklingen på bio. Såg snabba cash, inget att hänga i julgranen. Började bra men sen blev den seg och bara slätstruken. Nej tacka vet jag boken, heeelt annorlunda! Strax stallet för att kolla till Ärtos ben, hoppas det ser bättre ut. Blir att linda och på med boots innan hon får gå ut i hagen. Sitter och spånar på lite nya lnägg, och har lite ideér, men vad önskar ni läsa om?
Nej nej nej
Flowers
En shopoholics bekännelse
Ja det är bara att erkänna, jag älskar skor=) Några av favoriterna...
Och till sist, något jag INTE klarar mig utan...mina Hunter gummistövlar, love them!!
Ärtans stamtavla
Ärtans farfar är i sin tur en av de mest kända hingstar genom tiderna Polydor.(Westefahler godkänd i Polydor har i sin tur lämnat många vinstrika hopphästar. En av de mest kända måste vara Beats fina Pozitano, bland annat ett OS silver från Sydney. Andra kända Polydorhästar är Michael Whitakers Two Steps, Jan Tops Sonora La Silla, Otto Beckers Panima, Björn Nagels Pilgrim. Det är även vanligt att många kända hästar har Polydor i andra led, ett exempel på det är Jessica Kürtens fina Libertina (Libero H-Polydor). Polydor har även fått utmärkelsen "sire of the wold" hela TVÅ gånger. 2003 hade alla Polydor avkommor tillsammans hoppat in över 4 miljoner EURO!
Ärtans farfarsfar Pilatus, även det en känd hingst som lämnat avtryck i den holländska aveln. Pilatus mest kända avkomma måste vara Pilot, hingsten med stort P, behöver jag säga mer?!
Pilatus far är även han känd hingst reg i Westfahlen, känd för att föra vidare en extrem hoppförmåga. 3 godkända söner och hela 12 ston som blivit elitpremierade.
Det får räcka för nu iaf. Finns mycket mer att gå på djupet med, men nästa stam-inlägg kommer fokusera på Ärtans möderne.
Mina träns
Prylfreak som man är samlas gärna utrustning på hög. Dock har jag blivit ofantligt mycket mer eftertänksam när det kommer till inköp av hästutrustning, fast impulsköp förekommer ju fortfarande,opps!
Börjar med mina träns som förtillfället endast är 4 stycken. Har varit en betydligt större samling under ungdomsåren när jag tävlade både hoppning,dressyr och fälttävlan.
Herve Godignon
Ca pris runt 3000 om jag minns rätt. Supermjukt träns i härlig läderkvalitet. Gillar att det är stilrent med smala remmar!
Arc de Triumph
Franskt märke med läder av absolut bästa sort. Det märks verkligen kan jag säga. Bättre och finare träns har jag nog inte haft! Detta har hängt med i x antal år och var från början min d-ponnys tävlingsträns (om det var way back,haha!) ser fortfarande som nytt ut när det är nyputsat!Nypris mellan 3500-4000 kr
EQL
Mellanpris på träns. Kostar runt 1500 kr nytt, men detta fyndade jag för några hundralappar på Sharpman eftersom märket inte finns längre (tror jag iaf?) Var equiline som tog fram detta,men är nog ersatt av Glen Gordon. Rätta mig om jag har fel. Lädret är ok i kvalitet, inget super, men det funkar. Blir finare när man använder det mer. Gillar designen med smala remmar och avtagbar nosflärp. På bilden är dock nosgrimman utbytt mot en remont från TEW.
CH träns från hööks
Riktigt riktigt budget träns av kass kvalitet. Gillar dock det svängda pannbandet. Används till uteritt och kombibettet. Här känner man verkligen skillnad på läder. Detta spricker, är hårt och styvt oavsett att man sköter det korrekt. Inget jag skulle köpa igen...förstår inte de som köper billiga skräpträns av dålig kvalitet? Visst, de är betydligt billigare, men i längden lönar det sig att köpa bättre läderkvalitet.
Med önskan om värme!
Längtar tills det är varmt och skönt igen. Bjuder på en film från september (tro det eller ej!) Var jättevarmt och skönt, tyvärr var jag sjuk, men Ärto hoppade ju ok iaf. 120 cm. Strunta i min sits som är kass stundtals!
Uppe med tuppen
Uteritt
Ärtans "bohåla"
Ärtan står uppstallad på en jättefin fräsch anläggning utanför Linköping. Vi påbörjar snart vårt andra år på Hornstäve. Tänkte bjuda på lite bilder från stallet som innehåller en del smarta lösningar för att kunna ha ordning och reda.
På anläggningen finns ett stort ridhus 20x60 med en bra hinderpark (både träbommar och plasthinder!), en nyanlagd dressyrpaddock på 23x60 med sandunderlag.
Sadelkammaren är precis som resterande utrymmen väl tilltagen med gott om plats för att förvara grejorna, vilket ju kan behövas:) Förstår inte alla som bygger nytt och snålar på förvaringsutrymmen/bygger små sadelkammare?
Inspiration
Im a BIG schabrakälskare! Nästa schabrak kommer garanterat bli ett Anna Scarpati eller RG. Dessa tre schabrak är så snygga i färgerna...
Finns på www.innrider.com
Vill även tipsa om en jättebra fransk sida där man själv kan klippa och klistra ihop sitt eget RG schabrak. Alla färger och olika kantband finns tillgängliga. Varnar bara för att sidan är starkt beroendeframkallande, själv fastnade jag där ett bra tag:)
www.mon-cheval.fr
Muffin
Finaste finaste älsklingen...
Allt om Ärtan- och lite till
Min stjärna, min bästa vän, mitt allt....
NERTSBURG
1995
Polydox-Wardenburg-Waechter
Uppf: A.Floryn,Holland
Bakgrund
Minns första gången jag såg henne. Det var kärlek vid första ögonkastet! Henne skulle jag ha. Efter att provridit ett antal hästar i varierande åldrar, strl och prisklasser sa det bara "klick" med Ärtan. Hon hade enbart varit i Sverige några månader men hunnit tävla unghästklasser upp till 130 med bra resultat. Vi köpte henne av Johan Lundh i Västergötland, ett köp jag sällan ångrat. Trots att hon bara var 6 år när vi köpte henne hade hon ofantligt mycket rutin och erfaranhet i hoppningen både från Sverige och Holland. En perfekt läromästare med andra ord! Dock märkte vi redan från början att det skulle krävas oerhört mycket dressyrarbete för att få henne mer ridbar. Tyvärr var hon helt fel inriden från första början, som satt djupa spår i hur hon är att rida på backen. Hon är oerhört känslig, het och svår i munnen. Detta är dock något som ständigt förbättras, TRO DET ELLER EJ vid 15 års ålder:) Trots bristen på dressyrlydnad startade vi 130 klasser redan några månader med placeringar både reg och nationellt. Ärtan var (precis som nu!) oerhört bussig och hoppade princip hur som helst för riva var det sista hon ville. Stilpris? Nja! Kontroll? Defenitvit INTE! Ibland kunde det rent ut sagt bli livsfarligt när hon bestämde sig för att ta 3 språng istället för 5 som var normalt. Ja det kanske ger er en hint om hur het och stark hon var i början:)
Stam
Ärtans stam kommer få ett alldeles eget inlägg!
Tävlingsresultat
Tillsammans har vi ridit upp till 140 hoppningar. Har tyvärr inte blivit så många som jag önskat pga att jag haft svårt att få det att gå ihop med plugg och jobb. Att man dessutom inte har särskilt "fett" ekonomiskt som student påverkar ju självklart även det. Även fast jag har snälla föräldrar som ställer upp:) Sen har min tävlingsmotivation gått lite upp och ner och jag kommer lätt in i perioder när jag tappar tävlingssuget och enbart satsar på träningar. Vi har placeringar upp till nationella 130 och höjden har aldrig varit något problem för Ärtan, snarare ridbarheten som påverkat. Det är inte samma häst som för några år sedan och ridbarheten är nu super så länge piloten sköter sig. Debuterat dressyr har vi även hunnit med,haha! Ridit några LB med blandade resultat, i år satsar vi dock på att rida några LA klasser med bra jämna resultat.
Personlighet
Jag tror att jag och Ärtan vuxit samman de senaste åren. Vi känner varandra innan och utan och litar på varandra till 100 %. Ärtan har redan från början varit en väldigt känslig och personlig häst. Troligtvis pga mycket hårthänt hantering i Holland, slag mot huvudet, barrering mm. Listan kan nog tyvärr göras lång. Än idag märks hur känslig hon är för snabba rörelser mot huvudet, täcken som fladdrar, spön, högra skrik osv. I början fick vi knappt ta på benen på henne, särskilt inte bak. Och många grimmar har blivit sönderslitna då hon i panik kastat sig bakåt på gången och i boxen pga rädsla. Detta händer allt mer sällan, men förekommer fortfarande om man inte är lugn och långsam i sina rörelser. När det kommer till hantering är hon gudomligt snäll och väluppfostrad (tro fasiken det med sådan hantering!) Hon älskar att bli borstad och ryktad lääänge med mjuka borstar. Piggborstar och hårde borstar är inget för Ärtan!
SNÖ!!
Late as usual
Så har även jag fallit för grupptrycket och börjat blogga (tro det eller ej!) Mycket av bloggen kommer givetvis handla om hästar och ridning....men även annat smått och gott! Hoppas att jag kommer kunna dela med mig av lite träningstips, knep och knåp och annat som som förenklar och gör hästlivet/ridningen roligare och bättre!
